Fler och fler grupper bildas för att kunna göra skillnad och släppa de journalister som sitter fängslade i Eritrea, en av dessa är One Day Seyoum som kräver att journalisten Seyoum Tsehaye ska släppas. Han har suttit fängslad i 14 år nu och organisationen startades av den modiga systerdottern Vanessa Berhe för 2 årsen. Hösten 2001 förvandlades den eritreanska regeringen till en diktatur. All fri press stängdes ned och de journalister och politiker som förespråkade en demokratisk utveckling i landet fängslades, i dag fängslas och försvinner alla kritiska röster som skulle kunna förändra läget i landet. Det är vi tillsammans som kan göra skillnad, vi måste stå upp och visa att vi förtjänar bättre än så här menar Vanessa.
Vanessa skrev en artikel för DN för ett tag sedan om hur hon känner, tankarna som går till Eritreas befolkning, hennes morbror och deras framtid.
– Jag kommer att ha möjligheten att hålla på med det jag älskar allra mest. Samtidigt pratar jag med mina systrar och bröder som jag vet bär på drömmar men som ser sina bästa år försvinna medan de är fast i Eritrea, befinner sig på flykt eller gömmer sig för Dublinförordningen. Jag kämpar för att samtidigt som mitt liv börjar tar alldeles för många av mina systrars och bröders liv slut. Jag kämpar för jag vet att vi inte har råd att fortsätta blunda. Jag kämpar för att jag har ett ansvar. Det handlar om min morbror, om ett förtryckt folk och om en brutal diktatur. Det handlar om människor som lider och dör och om oss som har möjligheten att göra någonting åt det.
I skrivande stund har One Day Seyoum 1878 signeringar som visar att vi står upp och hjälper Seyoum, du kan logga in på http://www.onedayseyoum.com och läsa mer och göra din röst hörd genom att signera med ditt namn för att visa ditt stöd. För cirka 2 veckor sedan representerade Vanessa Eritrea i den årliga One Young World i Bangkok. Där samlas unga ledare från 196 olika länder för att diskutera vad som händer runt om i världen just nu och vad vi kan göra.
-Eritrea är det land som utkämpade Afrikas längsta befrielsekrig och vann. I dag är Eritrea det land vars befolkning i många avseenden anses ha minst frihet i hela världen. Över 5.000 personer flyr landet varje månad. För oss är de siffror i statistiken, ansikten på välgörenhetsplanscher, tragedier utan namn.
Eritreas regering vägrar att samarbeta med FN-kommissionen och därför startas organisationer utanför det, för att göra sina röster hörda. Hur känner ni inför det här?